lördag 28 januari 2017

H. V. Kohlén 120 år

Den 14 januari var det 120 år sedan mammas morfar Henrik Kohlén föddes. Snickare, lantbrukare och en verklig bärare av slöjd- och hantverkstradition.


Äkta makar. Milda och Henrik Kohlén fick 53 år tillsammans.


Henrik Vilhelm, som var hans fullständiga namn, föddes den 14 januari 1897 i torpet Johannisberg under Skråmsta i Harakers församling och föräldrarna var Bernhard och Vilhelmina Kohlén. Här stannade familjen till 1898 då de flyttade till Romfartuna.



Röjningstorp. Familjen Bernhard Kohlén samlad utanför Röjningstorp, Slagårda.

1902 flyttade familjen Bernhard Kohlén till torpet Röjningstorp under Slagårda i Lillhärads församling, i närheten av Bernhards föräldrar. Mer om Bernhards familj och deras många flyttar finns att läsa i ett tidigare inlägg.

Efter tio år i Slagårda, tog Bernhard ett arrende vid gården Hasselbäck och familjen återvände till Haraker.


Förlovning. Milda Andersson vid förlovningen 1917.

I Haraker träffade Henrik Milda Andersson, en jämnårig flicka som med tiden skulle bli ”Fru Kohlén”. Den 2 december 1917 stod bröllopet mellan Milda och Henrik och i januari året därpå föddes dotter Aina.

Den unga familjen bosatte sig hos Mildas föräldrar i Brotorp i Harakers församling som nu blev ett flergenerationsboende eftersom Mildas morfar, Carl-Fredrik Kättström, också bodde kvar i en kammare.

Men säg den lycka som är beständig, friden förbyttes till verklig tragik och dramatik. I augusti, av okänd anledning, hängde sig morfar Carl-Fredrik 90 år gammal. Tragiken följdes av dramatik senare under hösten då Henrik plötsligt blev sjuk.


Förlovning. Henrik vid fotografen 1917.


Spanska sjukan – en fruktad pandemi – härjade i Europa under hela 1918. Till Sverige kom den på sensommaren och till Västmanland fram på höstkanten. Sjukdomen skördade sina offer bland unga och friska människor som avled bara några dagar efter insjuknandet.

Redan här hade historien om Henrik Kohlén varit över men, allt tog en helt annan vändning sedan han lagts in vid regementssjukhuset på Viksäng i Västerås. Henrik hade en kamrat i Västerås – Frans Ask. När han fick vetskap om Henriks kritiska läge valde han att handgripligen göra något.

Mot Spanska sjukan fanns inga botemedel, bara lindrande medicin. I tidningarna stod att läsa om en läkare i Eksjö som menade att konjak i varm mjölk kunde i vissa fall kunde bota sjukdomen.

”Det kan vara värt ett försök”, kanske Frans Ask tänkte, tog med sig en flaska konjak och med risk för att bli smittad själv, besökte han Henrik där han låg och bad honom att dricka. Och se – det hjälpte!!


I oktober 1919 föddes dottern Alice.

På försommaren 1920 flyttade Henrik fru och barn till Surahammar där han arbetade som byggnadssnickare på Surahammars Bruk.

Efter 1,5 år i Surahammar var det dags för flytt igen, denna gång till Kila socken utanför Sala för att där bli bönder.


Tullsta.


Mildas föräldrar, Gottfrid och Hanna Andersson var småbrukare i Haraker, men den gården var alldeles för liten för att föda en växande familj. Istället för att Milda, som var ensambarn, skulle få ärva föräldragården såldes Brotorp och familjen Kohlén med svärföräldrar flyttade till bondgård i Öster Tullsta, Kila socken.

De nyblivna Tullsta-borna blev snabbt accepterade i sin nya hembygd. Henrik var erfaren slaktare och anlitades därför av grannarna när det blev dags för stora julslakten. Som träarbetare var han även kunnig i sågning och blev med tiden sågare i Tullstasågen. Vidare utsågs han till byombud och revisor inom Bondeförbundets Kila-avdelning (nuv. Centern).


Familjen Kohlén 1936. Främre raden från vänster: Gertrud, Milda med Ingvar i knät, Märta, Henrik, Artur och Aina. Bakom står från vänster: Margit och Alice.

Familjen utökades med ytterligare fem barn: Artur 1922, Margit 1924, Märta 1928, Gertrud 1930 och Ingvar 1935.



Allt eftersom tiden gick, växte barnen upp och konfirmerades, gifte sig och bildade egna familjer. Även om barnen var utflugna, fortsatte makarna Kohlén att driva gården som de alltid hade gjort med djurhållning, potatisodling.


Hembygdsfesten 1964. Henrik förevisar hur linbråkning går till Kila hembygdsgård.

Milda var duktig i vävning och särskilt intresserad av linberedning på traditionellt vis. Tillsammans deltog makarna Kohlén på Kila hembygdsgård och Vallby friluftsmuseum för att förevisa hur linstrået förvandlades till garn.


Tyskebo.

1964 övertogs gården i Tullsta av sonen Ingvar. Henrik och Milda flyttade till en stuga i Tyskebo, Sala församling, en dryg km från Tullsta. Här fick de ett trivsamt hem som pensionärer. 

1970 flyttade Henrik och Milda för sista gången. Denna gång till Kila ålderdomshem, Lindgården. Mildas krafter avtog och den 2 december samma år avled hon.


Kilas äldste man. Som 86-åring var Henrik Kila församlings äldste innevånare. Bilden är från ett reportage i Sala Allehanda om nybyggnation i Kila.

På Lindgården fick Henrik det bra. Här fanns det en terapiverksamhet med träslöjd som passade honom perfekt! Efter 16 år på Lindgården gick han ur tiden den 17 augusti 1986, 89 år gammal.



Äldst och yngst. Här är jag tillsammans med gammelmorfar i maj 1985.

lördag 21 januari 2017

IOGT - ingen vanlig förening, del 2


IOGT växte snabbt i popularitet, mycket beroende på organisationens demokratiska och parlamentariska förhållningssätt – här fick ALLA komma till tals, oavsett samhällsställning, kön, färg eller ras (ur IOGT:s grundsater). En annan bidragande orsak till den kraftigt växande medlemskåren var att denna ovanliga förening var ett slutet sällskap. För att få del av mystiken på deras hemliga möten var medlemskap den enda lösningen.


Standaret var föreningens gemensamma ansvar och symbol som inköptes efter ett demokratiskt beslut i föreningen och finansierades med hjälp av gåvor och basarer. På jordgloben står budskapet "VÄRLDEN VÅRT FÄLT"  som syftar på rörelsens världsomfattande verksamhet.

Att bli medlem i IOGT var inte svårt, men ganska invecklat och omständligt. För det första fick man fylla i en ansökan om inträde. Den lämnades sedan in till Kandidatkommittén som först synade och granskade den.


Ansökan. Den 20 februari 1918 ansökte Edit Andersson om medlemskap i Godtemplarlogen Framtidshoppet. 

Nästa steg var Ballottering, en sluten omröstning bland logens medlemmar om kandidaten ansågs lämplig eller ej. Momentet gick så till att man använde sig av svarta och vita kulor som fungerade som röstsedlar som lades i en behållare. De vita kulorna betydde ”ja” och de svarta ”nej”. Förfarandet med ballottering vid intagning var vanligt fram till 1920-talet.

Dessa punkter kunde göras innan själva Intagningsceremonin. Här nedan används tjänstemännens förkortningar som finns förklarade i ett tidigare inlägg.





Intagningsceremonin öppnades av L.T. som förrättade upprop av alla funktionärer och genomgång av föregående protokoll. Sedan den inledande sången klingat ut gick F. L.T. och L.U. ut ifrån mötessalen, till förrummet där kandidaten väntade.

I förrummet utfrågades kandidaten ytterligare ännu en gång om han var beredd att "avstå från rusdrycker och andra njutningsmedel".

Sedan utfrågningen avslutats leddes kandidaten in i mötessalen med L.M. framför sig och B.L.M. efter sig och logemedlemmarna sjöng en välkomstsång ur Nykterhetsfolkets sångbok.

Då kandidaten intagit sin plats, mitt i rummet, hälsades han välkommen av L.T. Härefter talade V.L.T, F.L.T, och L.R. om Logens och Ordens regler och värderingar.

Så blev det äntligen dags för själva huvudhandlingen – löftet om nykterhet. I andäktig tystnad lästes löftet av L.T. och kandidaten, med högerhanden på sitt hjärta, läste efter.

När så löftet var avklarat, tog alla medlemmar varandra i hand. Medlemmarna kallade sig för ”Ordenssyskon” och nu bildade man en s k. ”syskonkedja” kring sin nyblivne syster/bror som stod kvar mitt i salen. L.T. gick ned från sin plats på podiet och delgav den nya medlemmen Logens hemliga lösenord (som byttes en gång i kvartalet) och Ordens särskilda handslag. Vid handhälsning trycktes tummen mot den andres ringfingerknoge. Fick man samma tryck tillbaka var den andre också en godtemplare. Genom detta handslag kunde man enkelt avgöra om den okände var ett ”Ordenssyskon” eller ej.

Kandidatens väg. Här visas hur kandidaten leddes in i möteslokalen med L.M. i spetsen och B.L.M. sist. Där stod de sedan på en rad under ceremonin, L.M. till höger om kandidaten och B.L.M. till vänster.

Men löften kan vara svårt att hålla, oavsett i vilken tid i historien vi befinner oss. Ibland hände det att den som tidigare nyttjat ”rusdrycker och njutningsmedel” återföll i gamla mönster. För att inget fusk skulle uppstå hade IOGT den första tiden, utsedda kontrollanter som övervakade bygdens festligheter. Om någon av logens medlemmar misskötte sig, rapporterades det till L.T. och medlemmen uteslöts ur logen för löftesbrott. Men ville den misslyckade försöka igen var han alltid välkommen åter att göra ett nytt försök!


Som exempel kan vi titta på en man, född 1892, som skrevs in i Logen i Hedåker första gången i augusti 1908 men uteslöts på grund av löftesbrott i januari 1913. I december samma år, intogs han åter i logen. Denna period varade endast till april 1914 då han på nytt hade bröt nykterhetslöftet. Ett halvår senare, i oktober 1914, beviljades han för tredje gången medlemskap i Logen. Tredje gången gillt kan man tänka, och den här gången gick det faktiskt riktigt bra. Men efter fem år hade intresset svalnat så han begärde själv utträde ur Logen och att aldrig mer återvända.


Baksidan. Nykterhetsrörelsens fanor och standar är oftast på blå bottenfärg. Den blåa färgen symboliserar trohet och användes för att stärka sammanhållningen och att inte ge upp vad man lovat.

torsdag 12 januari 2017

IOGT – ingen vanlig förening


Under andra hälften av 1800-talet växte folkrörelserna fram i Sverige. Frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Tillsammans bidrog de till att fostra det svenska folket i föreningskunskap och fatta beslut i demokratisk ordning. Ett samfund som skiljde sig från de övriga föreningarna var IOGT – en nykterhetsförening som egentligen var ett ordenssällskap, med ursprung i den amerikanska Frimurarordens ceremonier och ritualer.



Hedåker 1911. Godtemplarlogen i Hedåker bildades 1894 och ordenshuset byggdes 1911.

När nykterhetsrörelsen kom till Sverige i slutet av 1800-talet fanns det plötsligt ett alternativ till alla alkoholbestänkta fester och här (i logen) träffade man jämlikar och tillsammans kunde man visa sitt missnöje mot vad brännvinet ställde till med.

En annan viktig aspekt i det hela var också nykterhetsrörelsens demokratiska och parlamentariska grundsatser: ”Ingen skillnad bland medlemmarna på grund av samhällsställning, kön, färg eller ras”. Här hade alla rätt att uttala sig och göra sin röst hörd.

IOGT (International Order of Good Templars) var den första nykterhetsorganisationen som etablerade sig i Sverige. Föreningarna kallades loger och den första svenska logen bildades i Göteborg 1879.


Regalier. Tjänstemännen i Logen utsmyckades vid mötena med dessa regalier. Bokstavskombinationerna förklaras här nedan. Den blå-violetta markerar att den som bar denna var den förmedlande länken mellan den lokala logen och Distriktslogen.

L.D:     Loge-Deputerad (Distriktslogens representant)
L.T:      Loge-Templar (ordförande)
V.L.T:   Vice Loge-Templar
F.L.T:    Förre Loge-Templar
L.R:      Loge-Rådgivare
L.M:      Loge-Marshalk
B.L.M:  Biträdande Loge-Marshalk
L.S:      Loge-Sekreterare
B.L.S:   Biträdande Loge-Sekreterare
L.Sk:    Loge-Skattmästare (kassör)
L.U:      Loge-Uppbördsman (insamlingsansvarig)
L.U.L:   Loge-Ungdomsledare
I.L.V:    Inre Loge-Vakt (såg till att endast Logens medlemmar närvarade på mötet)
Y.L.V:   Yttre Loge-Vakt (såg till att ingen obehörig kom in i lokalen)


Logemötena var mycket högtidliga tillställningar. I salen på sina bestämda platser satt mötets 14 funktionärer som alla smyckade med regalier (symbol för bärarens rang). Enligt vad gamla godtemplare berättat, var regalierna en mycket viktig detalj och inget möte kunde börja förrän alla funktionärer försetts med sitt märke.

Plan av ett loge-rum. Här visas hur de olika tjänstemännen skulle vara utplacerade vid logens ceremonier. Avritat från Loge-Ritual för grundloger, 1936.

Till sin hjälp hade tjänstemännen handboken Loge-Ritual med utförliga instruktioner om vad som skulle ske och förtäljas vid de olika ceremonierna.


Handbok. Här finns handledning för alla tänkbara tillfällen och ceremonier.

Ritualerna kom även att fungera som publikmagnet. Alltfler ville tillhöra IOGT för att få delta i ceremoniernas ritualer med hemliga tecken och lösen. Logen i Hedåker hade sina glansdagar under 1920- och 30-talen då medlemsantalet höll sig omkring 100.

Med tiden ansågs de invecklade ritualerna förlegade och fasades ut, men titlarna på alla tjänstemännen levde kvar tills att IOGT gick samman 1970 med NTO. Organisationen IOGT-NTO klassas som förening och därmed är alla ritualer och ordensinslag avskaffade.


fredag 6 januari 2017

Trettondags-urn


Ett gammalt känt väderfenomen är den s k. Trettondags-urn. En aldrig så grön och mild vinter kan plötsligt bli både vit och bister vid tiden kring Trettondedagen.



Aspvreten omkr. 1920. Ingen normal människa har förr fotograferat en snöstorm - då höll man sig inne! Här är en intressant vinterbild från Västerfärnebo, en tid innan Aspvreten var bebyggd och kyrkogården blev utbyggd.


Numer uppkallas alla kraftfulla väder efter personnamn ex. stormarna Gudrun och Per. Den senaste är stormen Urd. Att namnge stormar i Sverige till ett mans- eller kvinnonamn är ganska nytt påfund. Tidigare namngavs stormarna efter landskap, datum eller veckodag när stormen inföll.

Traditionen att namnge stormar med personnamn har sitt ursprung i de tropiska cyklonerna vid Karibiska havet. De uppkallades efter det helgon som hade namnsdag just då.



Bondepraktikan. Ursprungligen en tysk folkbok från början av 1500-talet. Den första versionen på svenska trycktes 1662 och kompletterades 1733 med de olika vädertecknen - bokens mest karaktäristiska drag.


Om vi så återvänder till Sverige och trettondagen, har trettondedagens yrväder (dialektalt: ur-vä'r) kommit att kallats för ”Trettondags-urn”. Uttrycket är ryckt ur sitt sammanhang och har sitt ursprung i våra förfäders främsta handbok – Bondepraktikan. Med hjälp av den, uppbyggd på seder och traditioner, ansåg man sig kunna förutspå hur vädret skulle bli framöver. Till sin hjälp hade man olika talesätt och minnesverser. ”Trettondags-urn är tjugondags-skurn, Trettondags-tön är Tjugondags-snön”, säger en minnesvers vilket betyder att trettondagens snöfall ger regn på tjugondagen – är det blidväder på trettondagen blir det snö på tjugondagen… Och det stämmer? Ja, den som lever får se!



Hedäkerslokalen i vinterskrud.


En trettondags-ur som ännu finns bevarad i mångas minne är den s k. Stormfällningen 1954.


Söndagen den 3 januari 1954 bjöd på snöblandat regn och blåst hela dagen. Egentligen inget märkvärdigt, men på eftermiddagen sjönk temperaturen och ökad vindstyrka vidtog för att efter mörkrets inbrott öka till storm. Att förflytta sig då emot blåsten på öppen plats var helt otänkbart. I stormens tjut kunde man höra hur skogen kved och hur det ena trädet efter det andra knäcktes, men ingen anade då vad denna storm skulle ge för konsekvenser… 

Dagen efter, då stormen bedarrat, kunde man ta sig ut för att beskåda förödelsen. Överallt låg träd – huller om buller – och på åsen hade en bred gata, flera hundra meter lång, helt rensats från träd. Enligt ögonvittnen kunde den omkullblåsta skogen liknas vid en urstjälpt tändsticksask.


Likt tändstickor. Den´nedblåsta skogen på Hedåkersskogen efter Stormfällningen 1954.

Ingen kunde ana att denna trettondags-ur skulle sluta i sådan förskräckelse! Just denna eftermiddag, den 3 januari, hade handlarna i Åhlbergsdal, Hedåker och Västerbykil anordnat julfest för bygdens barn i Hedåkerslokalen och barnen skjutsades dit med buss som kördes av Gustav Hedkvist. När festen var slut hade stormen vidtagit så pass att vägen hade drivit igen över gärdena och bussen fastnade vid Brickmans loge. Barnen och chauffören fick gå in i Skräddars och värma sig i väntan på att man skulle hitta en lösning.


Efter festen. Bussen avgick från lokalen, som är den inringade markeringen längst till höger. Till Skräddars, som är den inringade markeringen längst till vänster, är det knappt 800 meter. X:et  markerar var bussen fastnade.

Räddningen blev Gösta Nyström från Västerbykil. I skytteltrafik körde han hem barnen med sin Fiat 1100!


Fiat 1100 - en liten bil som inte fastnade i drivorna!