Spättkväll 1942

I de gamla bondbyarna var man beroende av sina grannar. Bystämman stod för formaliteten men att grannar umgicks var mer en regel än ett undantag. I glädje och sorg, till vardag och fest. Och lite "fest i vardagen" var när det bjöds till Spättkväll.

Tullsta 1942. Så här såg det ut i Kohléns kök när grannarna i samlades till spättkväll.

När det hektiska skördearbetet avslutats, gick livet över i en något lugnare fas. Men höstmörkret förkortade dagarna, vädret blev kallare och det gick allt längre mellan tillfällena som man träffade grannarna. För att bryta tristessen i höstmörkret hände det att grannarna bjöd in varandra till att ses över en kopp kaffe och kanske pyssla med något hantverk.

Spättkvällen blev som en syjunta för hela familjen. Här handarbetades det med lite av varje. På bilden syns bland annat mormors mor Milda (spinnrocken till höger) spinna lin, männen tycks tälja härvpinnar och flera av damerna ser ut att virka, sticka eller stoppa strumpor.

Spättkvällarna fyllde en viktig funktion, inte minst under de oroliga krigsåren i början av 1940-talet. Att träffas och språkas vid om vardagen, om livet i byn men också om vad som hände ute i världen behövdes. På bilden syns det att fönstren är täckta vilket är en följd av kriget. 1940 infördes Luftskyddstillstånd i Sverige vilket innebar att mörkläggning föreskrevs av all bebyggelse. Innan lamporna tändes på kvällarna, täcktes fönstren för med täta gardiner eller annat lämpligt material. Att då träffas ibland, grannar emellan och samtidigt utföra småjobb var ju idealiskt! Den långa och mörka kvällen blev genast trevligare och gemytligare.

Bilden är tagen i samband med att Sala Allehanda besökte spättkvällen i Tullsta.