Beskrifning öfwer Wästmanland

Ibland är det verkligen slumpen som avgör. För en tid sedan träffade jag en släkting som roat sig med att gallra bland böcker och annat och då hittat Olof Graus "Beskrivning öfwer Westmanland" som jag kunde få överta om jag ville. Och det ville jag.

Försättsblad. "Beskrifning öfwer Wästmanland Med sina Städer, Härader och Socknar".

Olof Graus Beskrivning av Västmanland trycktes första gången 1754 och är en historisk guldgruva för alla västmanlandsforskare. Här ges en bild av hur landskapet såg ut vid mitten av 1700-talet och texten förgylls med Graus egna illustrationer föreställande länets kyrkor, runstenar och andra märkligheter.

Kyrkbyn i Västerfärnebo omkring 1750. Socknens centrum vid mitten av 1700-talet. 20 år senare byggdes kyrkan om och fick det utseende den har idag.

Olof Grau föddes 1722 i Västerås och redan vid tio års ålder började han studera vid Uppsala universitet. 1740 utsågs han till extraordinarie kammarskrivare i Krigskollegiums artillerikontor och utnämndes till salpetersjuderiinspektör för Uppland, Västmanland och Gästrikland. Som salpetersjuderiinspektör hade han till uppgift att anskaffa och vårda svenska statens förråd av salpeter, avsett för kruttillverkning. Olof Grau avled i lungsot 1774, 52 år gammal.

Företal. "Hafwer den Gifmilde Skaparen af sin outsägliga rikedom behagat förunna menniskian mycket godt här i werlden....". Ett gammalt språk tryckt med sirliga bokstäver - inte helt enkelt att läsa!!

På 1800-talet uppstod stilen som kom att kallas nationalromantik. Allt som hade en koppling till fosterlandet och hembygden var av intresse. Spelmanslag och folkdanslag, hembygdsföreningar bildades och friluftsmuseer byggdes. Konstnärer (Zorn, Carl Larsson) målade motiv hämtade från allmogen och ALLA visade sitt engagemang och starka band för sin hembygd! Det fantastiska bokverket om Västmanland kom i ny dager, men den svåråtkomlig. De få exemplar som fanns var mycket eftertraktade. Till 150-årsjubileet 1904 beslutade tidningen Wästmanlands Allehanda att reproducera Graus ”Beskrifning öfwer Wästmanland”, men för att samtidens västmanlänningar skulle kunna läsa och förstå den, tog man sig friheten att omarbeta ”det gamla, högtförtjänta verket till nutidsspråk” och modernare typsnitt! Men nu, drygt 100 år så har ju språket ändrats ytterligare. 

Den moderniserade upplagan kom endast några år efter sin utgivning att åter anses som gammalmodig. Sedan den svenska stavningsreformen genomförts 1906 började det moderna språket och stavning ta form, svenskan blev enklare! Så det s k. "nutidsspråket" föråldrades blixtsnabbt men bokens läsare förstod att läsa den ändå under lång tid framöver.